Start ] Uppåt ]

 

An der schönen blauen Donau

Några minnesbilder

Javisst är Donau blå, åtminstone på en sträcka på ett hundratal meter i Wien, där man på
flodbottnen placerat blåfärgade plattor som gör att floden ser blå ut.
För övrigt är det nog så att vattnet är brunaktigt, vilket väl inte är särskilt förvånande, eftersom
floden rivit med sig jord, grus, skräp och avfall under vägen från Donaueschingen i Schwarzwald i
sydvästra Tyskland till gränsen mot Österrike vid Pasau.På sin väg österut har Donau kontakt med
tio länder (i några fall endast som gränsflod), varav längsta delen går genom Rumänien (1 075 km).
Tyskland kommer tvåa med sina 687 km.

Donau rinner upp bland bergen i Schwarzwald och banar sig väg fram till Svarta Havet. På sin väg
från källan till mynningen passerar den romantiska raviner, mäktiga borgar, slott och kloster från svunna
tider. Inte vid någon annan flod finns en sådan mängd olika landskaps-typer, sevärda städer, prunkande
byggnadsverk och konsthistoriska klenoder.

Donau är med sina 2888 km Europas näst längsta flod. Den drog tidigt till sig människor, som gärna
bodde vid vattnet. De äldsta spåren efter mänsklig bebyggelse går tillbaka till ungefär 30 000 år f.Kr.
Det där låter som om Donau hör till historien, men floden har alldeles definitivt följt med utvecklingen.
Den utnyttjas idag för båttrafik i nästan hela sin längd (2 415 km) och med hjälp av Main-Donaukanalen
och Rhen finns förbindelse mellan Nordsjön och Svarta Havet. Donau har länge haft stor betydelse
som en av Europas viktigaste handelsvägar, men har nu också upptäckts av turisterna, som kan njuta
av en kryssning med moderna fartyg på längre eller kortare stycken av floden.
Sådana turister var Monica och jag samt våra goda vänner Chri och Lennart. Monica och jag gjorde
en minnesrik resa på Rhen för några år sedan och var positiv till något liknande igen. Beträffande
Donau var det nog Chri som först kom upp med idén, men något större motstånd blev det inte. Tvärtom.

Wien

Den 18 maj, inte alltför tidigt, lämnade vi Arlanda och vid 14-tiden hade vi både hunnit landa på
Schwechat på sydsidan av Wien och ta oss till vår hemvist under den kommande veckan. Och
hemvisten var m/s Beethoven,  byggd 2004, 110 m lång, 180 passagerare

:

När vi väl installerat oss blev det tid för en tur till centrala Wien och dit tog vi oss med tunnelbana. Vi kom
till Stefansplatz, där den dominerande byggnaden förstås är den imponerande Stefansdomen, som fått sitt
namn efter Sankt Stefan, kristendomens första martyr och den som vi kallar Staffan stalledräng.

       
Stefansdomen
                                   Die Pestsäule                                       Stock im Eisen

Stefansdomen är huvudsakligen byggd i gotisk stil, men har två torn på ömse sidor om huvudingången i romansk
stil. Dessa båda torn är de enda som finns kvar av den ursprungliga kyrkan från 1200-talet. Det massiva sydtornet
på 137 meter är markant och kallas kärleksfullt Steffl av wienarna. Det började byggas 1368 och stod färdigt 65 år
senare. Det skulle ha byggts ännu ett liknande torn, men det har ännu inte gjorts och lär väl inte byggas heller.
Tornet kom till praktisk nytta som utsiktstorn, när osmanerna 1529 – efter att ha intagit Buda i Ungern - belägrade
Wien. 1683 anföll osmanerna åter Wien, men resultatet blev det samma. Wien klarade av båda belägringen, inte
minst genom Prins Eugenes av Savojen insatser (och god hjälp av polackerna).

Under de ryska bomningarna under andra världskriget skadades Stefansdomen allvarligt den 12 april 1945
men byggdes snart upp igen. Den räddades från avsiktlig förstörelse av retirerande tyska styrkor då kapten
Gerhard Klinkicht ignorerade Sepp Dietrichs order att "avlossa hundra granater och lämna den i spillror
och aska
".
Vi gick förstås in i katedralen men det var inte alls den vackra helgedom som jag flera gånger besökte för 50
år sedan. Nu hade man en blå belysning som enligt vår mening var direkt fult. När jag nämnde det för lokal-
guiden, kommenterade hon det med:
"Ja, så blir det ibland när konstnärerna får fritt spelrum."

Alldeles intill Stefansdomen finns Graben, där de mest exklusiva affärerna ligger. Mängder av turister gjorde
det trångt på både gator och i restauranger, men vi fann i alla fall en utomhusservering, där vi kunde släcka
törsten. Därifrån såg vi Pestmonumentet, Die Pestsäule, som kejsaren Leopold I lät resa i tacksamhet över
att man sluppit den svåra pesten som drabbat Wien 1679. En liten plats där intill heter Stock im Eisen Platz,
detta efter en numera inglasad trästock i hörnet av ett hus. Stocken, som tidens tand har gnagt på, är full av
spikar, Dessa spikar slogs in av gesäller på Medeltiden, innan de begav sig ut på sina gesällvandringar.
Proceduren skulle bringa tur på färden, och det gjorde den kanske.

Vi gick omkring lite till innan vi tog tunnelbanan tillbaka. Vi var nyfikna på vad middagen skulle bestå av.
Vi blev glatt överraskade. Tre rätter, alla utsökt tillagade och upplagda. Vinet – rött, vitt eller rosé – var
liksom öl och vatten gratis och obegränsat.

Melk

Vid midnatt lämnade vi kajen i Wien och stävade västerut mot Melk, en liten stad (5500 inv.) men med ett
stort benediktinkloster byggt i barockstil. Där börjar den vidunderligt sköna Wachaudalen med stora
vinodlingar. Dalen är c:a 30 km lång och sträcker sig från Krems till Melk. Melk ligger 213 m över havet,
så visst är det en stark ström i Donua mot Svarta havet.

Området runt Melk med markgreven Leopold som härskare fungerade strax före år 1000 som en buffert mellan
magyarerna i öster och Bayern i väster. Bufferten var måhända inte tillräckligt stark. I alla fall stoppades inte
magyarerna i sin framfart förrän de stötte på frankerna under Otto I, som besegrade dem i slaget vid Lech
(nära Augsburg) år 955. Beträffande magyarerna så kallades de i dåtidens källor för turkar. Det var också
här som man år 996 först hörde ordet Ostarichi som namn på ett landområde och det skulle ju med tiden bli
Oesterreich
.

 

En buss väntade på kajen och den tog oss upp till det imponerande slottet där högt uppe på den 63 meter högt
klippan, är ett av världens mest berömda benediktinkloster. Kloster förvandlades det till 1089, när den
österrikiske markgreven Leopold II skänkte slottet till benediktinmunkarna från Lambach Abbey.
Klosterbiblioteket blev snart känd för sitt omfattande manuskriptsamling.  Klostrets scriptorium – skrivsal -
var en viktig plats för i synnerhet kopiering av religiösa skrifter och handlingar. I Benediktinklostren är –
efter kyrkan – biblioteket de viktigaste rummet och Melks kloster är inget undantag. Visst är rummet i sig
själv underbart vackert, men den verkliga skatten är de ungefär 100.000 böckerna, manuskripten och
vackra trycken, som är bevarade där.

Klosterkyrkan i barock stil byggdes mellan 1702 och 1736. Biblioteket med otaliga medeltida manuskript, i
nklusive en berömd samling musikaliska manuskript och fresker av Paul Tröger är imponerande.

På grund av sin berömmelse och akademiska tyngd lyckades Melk överleva när många andra österrikiska
kloster upplöstes under kejsar Josef II mellan 1780 och 1790 och när de lite senare hotades under
Napoleonkrigen. Problem fick klostret också under perioden efter nazisternas Anschluss som tog kontrollen
över Österrike 1938, när skolan och en stor del av klostret konfiskerades av staten. Skolan var tillbaka i klostret
efter andra världskriget och anlitas numera av nästan 900 elever av båda könen.

Umberto Ecos har i sin välkända roman Rosens namn , kallat en av huvudpersonerna, "Adson von Melk" som
en hyllning till klostret och dess berömda bibliotek. Leopold var en av de många furstarna ur huset Babenberg.
Släktens huvudmän var markgrevar i Bayern och Österrike från 976 till 1246, och de förde en framgångsrik
koloniseringspolitik som konsoliderade dåtidens Österrike. Residenset befann sig till en början i Pöchlarn lite
väster om Melk,men deras ställning övertogs av habsburgarna.

Biblioteket


Klosterkyrkan

Dürnstein

1189 dog Henrik II av England och hans son Rikard Lejonhjärta blev kung. Särskilt intresserad
av England var han inte – han besökte bara landet tre gånger. I stället drog han på korståg till Det
heliga landet, där han befriade staden Acre från Saladins belägring, men därmed var framgångarna
slut. Den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossa drunknade i en flod i i nuvarande Turkiet.
Den franske kungen Filip August och den österrikiske hertigen Leopold V övergav företaget,
och så stod Rikard helt utan allierade. Han tvingades vända om men lyckades innan dess med ett
av sina mål, att kristna skulle få tillgång till Jerusalem.
När Rikard återvände till Europa i augusti 1192 gjorde han misstaget att rida genom Österrike,
fiendelandet, istället för att ta sjövägen. Han togs till fånga av Leopold V - som han hade
förolämpat offentligt under korståget - och överlämnades till den tysk-romerske kejsaren
Henrik VI. Fångenskapen i Dürnstein, Österrike var inte svår, men han frustrerades av att vara
instängd.

En legend från tolvhundratalet berättar att Rikards vän skalden och trubaduren Blondel de Nesles
vandrade genom Österrike och överallt vid borgar och slott sjöng han en visa som båda kände till.
Vid slottet i Dürnstein svarade Richard honom genom att sjunga andra strofen – och så fick Blondel
veta var hans herre och vän befann sig. Rikard frigavs 1194 mot en lösesumma på den svindlande
summan 150 000 mark, vilket kom att ge England finansiella problem en lång tid framåt.

a

Dürnstein har kvar sin medeltida prägel med smala Klosterkyrkan
och stensatta gator. Stadens lilla centrum låg bara några hundra meter från kajen, så det var lätt nog att ta sig dit.
Vi vandrade omkring där en stund, tittade in i de små butikerna, som var inhysta i bottenvåningarna av de gamla
husen.
Dürnsteins slott förstördes nästan fullständigt 1645 under 30-åriga kriget av svenskarna under Lennart Torstensson.


Dürnstein panorama sett från slottet

Bratislava (på tyska Pressburg)

Vi lämnade Dürnstein och for vidare österut, förbi Wien och under stadens många broar innan vi passerade
gränsen till Slovakien. Någon timme till och vi är i Bratislava.
I republiken Slovakien, till ytan ungefär så stort som Jämtland och Hälsingland tillsammans (49 035 km2), bor
5,4 milj. inv.
När Tjeckoslovakien delades 1993 blev Slovakien den ena delen med Bratislava (451 400 inv.) som huvudstad.

Under omkring 1000 år – fram till slutet av 1:a världskriget 1918 var Bratislava en del av Ungern och huvudstad i
landet mellan 1536 och 1784 samt säte för den ungerska riksdagen från 1542 till 1848. Den 26 december 1805
undertecknades här freden mellan Frankrikes kejsar Napoleon och Österrikes kejsare Frans II. Den senare och
Rysslands tsar Alexnader hade ju tre veckor tidigare besegrats av Napoleon i det s.k. Trekejsarslaget i Austerlitz.

Staden utvecklade sig efterhand till att bli en förstad till Wien
(avtåndet är bara 65 km) och det upprättades en järnvägslinje mellan de båda städerna. År 1919 blev staden en
del av Tjeckoslovakien, och det var då stadens slovakiska namn, Bratislava blev dess officiella namn. Idag är
Bratislava säte för det slovakiska parlamentet, regeringen och landets president. Presidentpalatset är en av
stadens populäraste turistattraktioner.
Bratislava slott, beläget på ett berg ger en utsikt över den gamla staden och över Donau.

Old Town, Bratislava, Slovakia   
St Mikaels torn är det enda vakttornet kvar i Bratislava               Operan

   

Bronsstatyn av Cumil finns vid Fiskarporten i gamla stan. Han är en symbol för den nyupprättade Korzo
(Gamla stan) och föreställer en liten, god människa som fördriver sin tid med att betrakta människorna och
livet i Korzo.

      
Lennart och Chri beskådar de ryska soldaternas minnesmärke.

   

På en 100 m hög kulle vid Donau ligger slottet, som är det dominerande kännetecknet för staden och har en lång
och händelserik historia. Namnet på slottet registrerades på mynt, utgivna av den första ungerska kungen Stephan I
(1000-1038) Tatarerna ödelade landet 1241-42 men kunde inte inta slottet. Slottet genomgick stora förändringar.
1552 utsågs staden officiellt till kröningsstad för ungerska kungar och blev ett befäst renässansslott. Den sista
storskaliga återuppbyggnaden i barockstil skedde under Maria Theresias regeringstid (1740-1780).
Den 30 maj 1811 brann slottet ner och bara ruiner fanns kvar efter det en gång berömda Bratislava slott.
1953 påbörjades den slutliga rekonstruktionen av slottet. I slutet av 60-talet var återuppbyggnaden färdig.

Vi lämnar Bratislava bakom oss – på bilden ser vi slottet långt akteröver.      Vi kommer in i Ungern

 

Kalocsa

Donau flyter egentligen inte alls i Slovakien, utan bildar endast gräns mot dels Österrike och dels Ungern. Uppemot
450 km har vi att segla innan vi når Kalocsa i Ungern. Jag skulle säga 280 sjömil, men är tydligen ingenting som går
hem här på floden. Det ska vara metersystemet och det gäller även M/S Beethovens djupgående – det är 1,5 m, inte 5 fot.

 Vi passera Budapest nattetid

Vi går och lägger oss i våra bekväma hytter och sköna sängar och när vi vaknar på morgonen har båten legat vid kaj
i Kalocsa sedan några timmar. Staden ligger cirka 100 km söder om Budapest och har 18 700 invånare, huvudsakligen
romersk-katolska magyarer. Här grundade kung Stephan landets andra ärkebiskopssäte 1002. Dess första ärkebiskop
var Astrik som förde den berömda Stefanskronan från påven Sylvester II Ungern. Det finns f.ö. ytterligare tre
ärkebiskopssäten i landet, Esztergom, Veszprém och Eger, varav Esztergom är det förnämsta.. Där som i Tyskland
basar ärkebiskopen i en provins. I Sverige och
Finland har vi ju endast en ärkebiskop, i Norge och Danmark finns ingen.

I Kalocsa finns ett astronomiskt observatorium, en vacker katedral och ett prästseminarium. Livsmedels- och textilindustrin
är betydande, och i stadens omgivningar odlas paprika i stor skala, det finns t.o.m. ett paprika-museum.
Kalocsa, som är en av Ungerns äldsta städer, ligger i utkanten av Pusztan (eller Pustan), som ju är ett begrepp associerat
till Ungern. Det syftar på det stäppartade, flacka och trädfattiga områden i Alföld i den södra och östra delen av landet. Det
genomkorsas av de två stora floderna Duna (Donau) och Tisza och deras bifloder.
Området var ursprungligen bebott av herdar, med nötboskap, får och hästar. På 1800-talet spreds "pusztaromantik" - med
herdar, laglösa, sköna krogmadammer, musik och dans ("csárdás") - även till andra delar av Ungern..
Idag har stora delar av landet uppodlats, sedan man från mitten av 1800-talet reglerat vattenvägarna för att förhindra de
översvämningar som tidigare gjorde området svårodlat.
En del av området är numera nationalpark med typiska miljöer och djurhållning. Nationalparken är ett av UNESCO:s
världsarv.

 

Kalocsabroderierna är välkända och omtyckta av turisterna

Större delen av det nuvarande Ungern ingick under antiken i den romerska provinsen Pannonien och beboddes av kelter och
illyrer, senare av germaner och hunner som kommit från Sydryssland.

Strax före år 900 svepte flera stammar av ett nytt ryttarfolk från Asien och den sydryska stäppen under sin ledare Árpád fram
över Karpaterna och in i området mellan floderna Tisza och Donau. Arpad slog sig ner just i Kalosca. De kallade sig själva
magyarer
, för andra var de ungrare, De rövade och plundrade i centrala Europa men besegrades 955 av tyska styrkor under
den tyske kungen Otto I (sedermera tysk–romersk kejsare) vid Lechfeld nära Augsburg. En del av dem hade dock nått ända
till Pyrenéerna, men assimilerades rätt snart av andra stammar. Det är från Árpáds stammar som det särpräglade ungerska
tungomålet härrör, Det tillhör den finskugriska språkgruppen, men har inte ett ord gemensamt med finskan – förutom tonvikten
på första stavelsen och de långa ordbildningarna
.

År 970 hejdades ungrarna av det Bysantinska riket i sina försök att nå ner på Balkan och drog sig då tillbaka till landet omkring
Donau, där de upprättade ett rike ungefär där Ungern i dag ligger men något större. Ungrarnas ledare Géza, sonsons son till
Árpád, försäkrade att staten skulle leva i fred med grannarna och lät döpa sig 975 enligt den romersk-katolska ritualen. År
1000 etablerades kungariket Ungern under Gézas son, Stefan I, som erkändes som Ungerns härskare av påven i Rom.
Därmed markerades landets självständighet i förhållande till både den tysk–romerske och den bysantinske kejsaren.

Ungern förankrades politiskt, kulturellt och ekonomiskt i den västkristna delen av Europa. Ryttarfolkets klansamhälle
omvandlades till ett agrart feodalsamhälle, och landet administrerades av befallningsmän, utnämnda av kungen. Befolkningen
delades in i fria adelsmän och ofria bönder. Munkar från Västeuropa införde nya åkerbruksmetoder. Det ungerska språket
fick latinskt alfabet. Kröningsstad blev Székesfehérvár men huvudstad och ärkebiskopssäte blev Esztergom. Sedan 1135 är
också Kalocsa ärkebiskopssäte. Rikets politiska centrum låg således vid Donau-kröken. Nuv. Slovakien erövrades på 900-talet.

Andreas I, brorson till Stefan, var kung av Ungern mellan 1046 och 1060, och med honom får vi en svensk anknytning. Han gifte sig
1039 medan han var i landsflykt i Kiev med Anastasia av Kiev, som var dotter till Jaroslav I av Kiev och dennes gemål Irina. Denna
Irina, Rysslands mäktigaste kvinna, hette egentligen Ingegerd Olofsdotter och var dotter till Olof Skötkonung.
Anastasia följde Andreas till Ungern och de kröntes 1046. Anastasia och hennes barn sändes till Österrike 1060, när Andreas kom i
konflikt med sin bror, som samma år avsatte honom. I Tyskland sökte Anastasia stöd av kejsaren och kunde 1063 invadera Ungern
och uppsätta sin son Solomon på tronen. 1074 avsattes Solomon av sina kusiner och flydde till västra Ungern. Anastasia följde
honom, men de kom i konflikt med varandra och hon bosatte sig sedan i ett kloster, där hon levde till sin död.

Som i alla städer hade researrangörerna (Escape Travel) på ett föredömligt sätt ordnat med busstransport och synnerligen kunniga
lokalguider, några svensktalande, de andra engelskspråkiga). Från Sverige hade vi Ulla Wallenberg med, som höll kontakten med
lokal-guiderna och höll oss i gruppen väl informerade om vad som skulle hända och vid behov översatte. Ska jag leta efter saker
att anmärka
 på när det gällde arrangemangen så står jag mig slätt.

 

        
Vår lokalguide berättar om bl.a. Hembygdsmuséet och Ärkebiskopspalatset

Kalocsa fick privilegier som marknadsledande stad 1405 men under den turkiska ockupationen mellan 1541 och 1686
lades staden nästan helt i ruiner. Den byggdes emellertid efter hand upp igen.
Två tredjedelar av Ungerns yta är uppodlad. Främst odlas vete och majs, men det finns också stora odlingar av frukt,
sockerbetor, grönsaker och hampa. I många områden (se karta) odlas vin.


Tokaj-Hegyalja är det område där den bästa Tokajern produceras. Området är upptaget på UNESCO:s världsarvslista.
Tokajer är ädelsöta (Botrytis) vita viner som började tillverkas redan i slutet av 1500-talet. Botrytis är en svamp som gör att
druvorna spricker. Vatten avdunstar och musten blir mycket koncentrerad.
Vinerna är både torra och söta även om de söta är
de som gjort Tokaj känt.
De historiska tokajervinerna blev bland annat kända för att vara eftertraktade av de ryska tsarerna.

 
Dekorerade tygpåsar med paprika från Kalocsa            Paprikamuseum

Sedan början av 1700-talet har paprika varit den mest odlade kryddan i Ungern och då i synnerhet i landskapet omkring Kalocsa.
Till en början odlades den bara för enskilt bruk, men
sedan början av 20-talet har den exporterats i stora kvantiteter.

Efter rundturen i buss genom Kalocsa åkte vi till ett stuteri, där vi fick provsmaka lokala specialiteter – mest bröd med paprika
av olika sort och ungerskt vin. Så kom dagens höjdpunkt med ryttare, hästar, oxar och en åsna som huvudrollsinnehavare.


 

 

 

 

 

Bussen tog oss tillbaka till båten, vi åt lunch och satt sedan på soldäck och hade det skönt. Båten hade lagt ut igen och var på
väg till Budapest. Jag vet inte hur många broar vi kom under, men det här är en av dem över floden mellan Kalocsa och Budapest.



Budapest

Budapest är huvudstad och den helt dominerande staden i landet, med sina över 2 miljoner invånare. Staden är en bedårande
skönhet där den breder ut sig nedanför kullarna och på ömse sidor om Donau – många stora paradbyggnader kantar floden
och en rad vackra broar binder ihop det äldre Buda på Donaus västra strand med det modernare Pest på den östra. Redan
på natten när vi passerade Budapest på väg mot Kalocsa hade vi sett det imponerande parlamentet i Pest och slottet i Buda
 i kvällsbelysning:

En gång i tiden var Budapest civilisationens utpost i nordost för romarna, och för de muslimska turkarna var Buda utposten i väst.
Romarna byggde de första badhusen. Turkarna byggde också badhus, det ena efter det andra, och flera av dem står i motsats till
romarnas kvar, och används fortfarande. Vattnet kommer från varma källor. Monica och jag njöt av bad i det kanske mest kända
av dem Gellértbadet, när vi förra gången var i Budapest.

 

Gellértbadet Europas största badhus heter Széchenvi

Gellertbaden ligger på sluttningen av Gellertkullen, som fått sitt namn efter Sankt Gellert. Han var son till Ungerns förste kung,
Stefan I – i Ungern heter han István I. Gellert blev martyr den 24 september 1046 på den kulle i Budapest som nu bär hans namn.
Enligt sägnen placerades han på en kärra, som fick rulla ner för kullen sida. Han överlevde färden men slogs ihjäl när han kommit ner.
Enligt en annan version fick han rulla ner i en tunna med inåtvända spikar.
Legenden påminner om den om"Liten Karin som sattes i spiketunnan in", fast den gången handlade det om den heliga Katarina av
Alexandria.

Med kröningen av Stefan I kring år 1000 förvandlades Ungern till ett kungarike. Budapest blev dock huvudstad först 1361, men det
är många städer som haft den titeln:

Esztergom 1000 - 1256
Buda 1256 - 1316
Temesvár 1336 - 1325
Buda 1325 – 1536
Bratislava 1536 - 1848 (Ottomanernas ockupation)
Pest och Buda 1848 - 1873 (Landet hörde till Österrike 1849 - 1867, så därför var den
verkliga huvudstaden Wien)
Debrecen 1849 under den ungerska revolutionen 1848
Debrecen 1944 vid slutet av 2:a världskriget
Budapest 1873

Stefan visade sig vara en mycket kraftfull konung, som vägrade svära lojalitet mot den tysk-romerske kejsaren och slog ned dennes
angrepp på Ungern år 1030. Han påbjöd att var tionde by skulle ha en kyrka och inbjöd kristna missionärer till landet. Påven gav
 honom titeln Apostolisk Konung och rätten att bära det apostoliska dubbelkorset i sitt vapen. Stefan dog 1038 och kanoniserades
som Ungerns första helgon.

Mongolerna, ledda av Djingis khans sonson Batu khan, invaderade Ungern, härjade och plundrade men försvann snart igen. Rikets
storhetstid, inte minst kulturellt, inföll på 1300- och 1400-talen. Den ungerska Árpáddynastin dog ut i och med konung Andreas III
1301 och därefter regerades Ungern tillsammans med Polen genom personalunion av huset Anjou och Jagiełło.

När osmanerna – turkarna - under sultan Mehmet II slutligen erövrade Konstantinopel 1453, hade deras välde blivit en stormakt att
räkna med. Konstantinopel (Istanbul) blev rikets nya huvudstad, och osmanerna började bli dominerande i Sydosteuropa. Under
1400-talet lyckades ungrarna avvärja återkommande angrepp från turkarna, men under början av följande sekel kunde man inte hålla
stånd längre.
Janos Hunyadi, en oäkta furste av det ungerska kungahuset och herre av Transsylvanien hade år 1446 blivit utsedd till Ungerns
riksföreståndare. 1456 besegrade han i slaget om Belgrad sultanen Mehmet II. Efter segern bröt pesten ut i det ungerska armélägret,
och bland dess offer fanns János Hunyadi. Med anledning av de kristnas seger begärde påven Calixtus III den 29 juni att hela den
kristna världen klockan 12 varje dag skulle be för Belgrads försvar. För att inte glömma att slaget vunnits bestämde påven att man
klockan 12 varje dag skulle ringa i kyrkklockorna. Middagsringningen klockan 12 är fortfarande en sed i alla katolska länder.

Janos Hunyadis yngre son, Mattias Corvinus, valdes till kung 1458 – den äldste sonen hade avrättats. Mattias Corvinus blev
sedermera känd som en av de största kungarna i Ungerns historia, och landet blomstrade under hans regeringstid (1458-1490).
Mattias' bibliotek var Europas största efter Vatikanens.

Osmanernas höjdpunkt som stormakt kom under sultan Süleyman I (r. 1520-1566). Deras arméer hotade Habsburgarnas huvudstad
Wien 1529. I slaget vid Mohács 1526 besegrade de ungrarna. Den kungliga ungerska administrationen evakuerades från Buda och
flyttades till Pozsony, nuvarande Bratislava.
Turkarna ockuperade Buda 1541 och lade beslag på huvuddelen av Ungern, något som ungrare brukar beteckna som "100 år av
turkisk förbannelse", medan furstendömet Transsylvanien (ungefär dagens Rumänien) lyckades bevara en status som självständig
statsbildning, och Habsburgarna i Wien styrde i den västligaste delen.

Buda återtogs och sedan Österrike hade besegrat turkarna kunde Ungern återupprättas. Österrike och Ungern var förenade, men
ännu bara i en personalunion. Många menade att Österrike sög ut Ungern lika mycket som osmanerna hade gjort.

1867 erkändes Ungern som en likvärdig del i dubbelmonarkin Österrike-Ungern och den österrikiske kejsaren Franz Josef valdes
året därpå till kung i Ungern.

Efter första världskriget tillhörde Ungern den förlorande sidan och tvingades avstå det mesta av sitt territorium till omgivande länder,
framför allt då de nybildade staterna.

Ungern deltog i Tysklands angrepp mot Sovjet 1941, varvid en stor del av den ungerska armén stupade. 1945 drev Sovjettrupperna
ut tyskarna från Ungern. Kommunisterna härskade.
Ett uppror 1956 krävde att de sovjetiska trupperna skulle dras bort, men upproret
slogs brutalt ner. Efter hand började ändå en opposition växa fram. I maj 1989 öppnades gränsen mot Österrike och tusentals östtyskar
flydde genom Ungern till friheten. Kommunistregimen tvingades erkänna en demokratisk ordning

Som i alla de besökta städerna ordnades en några timmar lång stadsrundtur, och de timmarna räckte förstås inte på långa vägar till för
att se allt. De 9 broarna över Donau t.ex. - sju för bil och två för tåg. Den äldsta och mest kända bron är Kedjebron, den stod färdig
1849. Den designades 1839 av den engelska ingenjören William Tierney Clark, som fått idén från broar över Themsen.
Före 1839 fick man ta sig over Donau på några existerande pontonbroar, med båt eller på isen, när den bar. Den här notisen fanns i en
svensk tidning i vintras:" 28-gradig kyla i Europa fortsätter att skörda dödsoffer och på floden Donau sitter tusentals fartyg fast."
Så visst kan det bli kallt, men för vår del hade vi hela tiden en behaglig temperatur. Och för det mesta sol.

Det visade sig snart att det behövdes ytterligare en bro, och ytterligare en och ytterligare en o.s.v. I dag finns det alltså nio. Den andra
bron, Margaretabron, konstruerades av fransmannen Gustave Eiffel.
Det påstås att broarna mellan Buda och Pest har en kapacitet för 16.000 bilar/timme. Då kan det ju vara ett problem att det är 20.000
bilar/timme som kör över dem idag.

En bro, klar 1950, fick namnet Stalin bron, men två år efter Budapestupproret 1956 döptes den om till Árpádbron.

    Utsikt över Elisabethbron, Ungern
Kedjebron                                                               Elisabethbron

 

Margaretbron                                                         Franz Josephbron (numera Frihetsbron)

Den 333 m långa Franz Joseph bron blev klar 1896, när kejsaren själv satte in den sista niten (av silver) på Pestsidan. Bron
döptes 1958 om till Frihetsbron.

Den ursprungliga Elisabethbron stod klar 1903. Den är döpt efter Franz Josephs gemål, kejsarinnan Elisabeth.
’Sissi’ var mycket populär i Ungern. Hon blev mördad av en italiensk anarkist 1898. En stor bronsstaty av Elisabeth
finns vid brofästet på Budasidan.
Elisabethbron sprängdes liksom övriga broar över Donau av tyskarna i samband med deras reträtt undan ryssarna
1944. Det är den enda bro som inte kunde återuppföras som den en gång var byggd. Den nya Elisabethbro som nu
finns på platsen blev klar 1964.

Ett par av broarna använde vi för at ta oss från det moderna Pest med mängder av caféer, museum och teatrar till det
gamla Buda, som domineras av slottsbacken och det magnifika slottet.
Först 1873 slogs de båda städerna samman och bildade vad vi idag känner som Budapest.

I Pest, vackert invid Donaus strand, ligger något som man skulle kunna tro är ett slott eller ett kungligt palats, men denna
vackra, ståtliga och imponerande byggnad med de spetsiga tornen och kupolen i mitten är Ungerns parlament. Det är inte
 bara utsidan som är imponerade, även insidan är ordentligt utsmyckad.
Med en längd på 268 meter, en bredd på 188 meter och en högsta topp på 96 meter över markytan gör denna parlaments-
byggnad till den tredje största i världen (efter Buenos Aires och London). Byggnaden i nygotik, nyromersk och nybarock
består av 691 rum och trapporna mäter totalt 20 kilometer. Stockholms slott har förstås 1430 rum, men skiljer sig ju också
för övrigt en del från den här byggnaden. Det tog 17 år att bygga denna Imre Steindls skapelse men han tog strax innan den
skulle invigas 1902.


Mitt i parlamentet hittar man idag de ungerska kronjuvelerna och i den gigantiska kupolen förvarar man den heliga Stefanskronan,
tillverkad på 1100-talet av guld och ädelstenar. Om flaggan är hissad är det ett tecken på att parlamentet är samlat.

Bussen tog oss längs den pampiga Andrassyboulevarden med bland annat Ungerska Statsoperan till gaans slutände Hjältarnas torg
(Hősök Tere). Torget fanns före kommunisttiden och anlades för stadens 1000-årsjubileum 1896. Det domineras helt av det praktfulla
Millenium monumentet
. Hela området finns idag på UNESCO:s världsarvslista.

Monumentet innehåller ryttarstatyer av hövdingarna, med Arpad främst, för de sju magyariska stammar som grundade Ungern under
800-talet och en hög kolonn som kröns av en 36 m hög staty av ärkeängeln Gabriel. Vid sidorna står fjorton av landets mest
framstående kungar och frihetshjältar som Stefan I, Andreas II, János Hunyadi och Mattias Corvinus.

Vid Andrassyboulevarden ligger också sedan 2002 muséet "House of Terror". Muséet visar hur Ungern gick igenom två terrorregimer,
först under Tyskland och sedan under Sovjet. Huset nr 60 var huvudkvarter för båda makterna, med fängelsehålor i källaren Raoul och
fängelseceller, där bl.a. Wallenberg hölls fången.
På vägen därifrån passerade vi a Europas största, och världens näst största synagoga. Den rymmer ca 3 000 människor och byggdes
på 1850-talet. Under naziockupationen blev den svårt skadad av bomber. Det var först efter kommunisttiden som renoveringsarbete
kunde påbörjas och 1996 var renoveringen klar. I närheten ligger judiska museet och en minnesplats för dem som dog under Förintelsen.
Vi åkte runt på några lummiga gator i Pest innan bussen tog oss över Margitbron till Buda, och passerade då Margaretaön med sina
stora parker och trädgårdar som ligger mellan Margaretabron och Árpadbron. Ön passar utmärkt för små romantiska utflykter eller
bara en lugn dag i vackra omgivningar, men för det hade vi ju ingen tid.
Under tidig medeltid var ön en plats för olika kristna ordnar och kloster. Enligt traditionen var det Kung Béla som svor att hans dotter
Margareta skulle bli nunna om Ungern kunde besegra mongolerna på 1200-talet. Margareta fördes till ön 1252 vid nio års ålder och
levde där som nunna till sin död 1271. Ön fick sitt namn efter henne i slutet av 1900-talet.. I samband med öns mer moderna utformning
uppfördes en del skulpturer på Margaretabron av en viss fransman, Eiffel hette han.
Vi går till fots upp mot Fiskarbastionen, där det finns mycket att se, kanske framför allt den vidunderliga utsikten mot Pestsidan och
Parlamentet. Fiskarbastionen är uppförd i början på 1900-talet enbart i dekorativt syfte. Den är byggd på slottsmuren och sägs ha fått
sitt namn efter den fiskarmarknad som låg här på medeltiden. Framför Fiskarbastionen finns en ryttarstaty med kung Stefan.


Pestsidan och parlamentet sedda från Fiskarbastionen

St Stefan till häst                                                             Fiskarbastionen

       
Musikanter spelar på Fiskarbastionen för turister utanför Mattiaskyrkan              Infart till en gård med café

Vi vandrade på en del trivsamma och pittoreska små gatan och tittade in i inbyggda gårdar med servering. En del gamla infarter hade
träbeläggning i stället för sten – detta för att skona hästarnas fötter och ben. Affärer och små kaféer fanns i området, mest inriktade
på turisterna förstås. Marsipan tillverkas och säljs i massor och vi besökte ett Marsipanmuseum, där detta godis fanns till beskådande
i alla möjliga former.

   
Pittoreskt hus                                           Skivspelare, helt gjord i marsipan (utom möjligen
                                                                 skivan)
På Slottshöjden finns det stora före detta Kungliga slottet och norr om detta den gamla staden med sina pittoreska gator. Området
finns med på Unescos lista över världsarv. Slottet började byggas på 1200-talet och var på 1300-talet ett av de förnämsta slotten
i Europa. Därefter har det förstörts och återuppbyggts vid flera tillfällen, som så många andra byggnader i Budapest.

Mattiaskyrkan (Mátyás-Templom) ligger högst upp i slottsområdet på Budasidan, bredvid själva slottet och bakom fiskebastionen.
Egentligen heter den "Vår frus kyrka" men kallas Mattiaskyrkan eftersom kung Mattias gifte sig där, t.o.m. två gånger. De äldsta
delarna i kyrkan är från 1200-talet men de större och centrala delarna kom till på 1400-talet. Denna kyrka var den kungliga krönings-
kyrkan. Den sista kungen av Ungern, Károly, kröntes här år 1916.

När osmanerna erövrat Budapest på 1500-talet islamiserades den gamla kröningskyrkan och blev huvudmoské. En av dess grindar
försågs med en hyllning till Allah, men det såg man ju till att ändra när väl osmanerna körts bort igen.

   
Mattiaskyrkan       (Inte så olik Stefansdomen i Wien)                                     St Stefans basilika    

 St. Stefan basilikan är den största och en av de vackraste kyrkorna i Budapest. Den stod klar 1905 efter 54 år av byggande.
Den långa tiden berodde på att byggnaden kollapsade under byggnadsarbetet 1868, vilket krävde att kyrkan fick byggas om
 från grunden. Basilikan har två torn med enorma kyrkklockor. Det södra tornets kyrkklocka är den största i hela Ungern, och
väger över 9 ton. I basilikan finns också Ungerns mest vördade relik, kung Stefans högra mumifierade hand. Kyrkan kan ta emot
8 500 besökare, som bortsett från att lyssna till mässor kan beskåda ett stort antal berömda konstverk. Man behöver dock inte
vara konstvetare för att uppskatta helgedomens skönhet.  Parlamentsbyggnaden och St Stefans Basilika är de högsta byggnaderna
i Budapest med sina 96 m.

    

 

Efter en synnerligen givande förmiddag återkom vi till M/S Beethoven för ännu en välsmakande lunch, men sedan var det tid att ta en
promenad på egen hand. Det var roligt att flanera och se på folkvimlet och titta in i några affärer. Vi kom till en stor saluhall, där
ingenting i matvaror saknades.

  
Saluhallens yttre resp. inre

Nåja, mat saknades inte på middagsbordet ombord några timmar senare heller, men även den mest välsmakande måltid har ju ett slut.
När vi ätit for Monica, jag och ett fåtal andra till en teater, där vi bjöds på en traditionell folkloreshow. Vi tyckte mycket om den
glada, sprittande musiken och de trevliga danserna.

Esztergom

Nästa morgon kom vi till Esztergom. Redan från soldäck kunde vi se och imponeras av den magnifika katedralen, Ungerns största kyrka.

Esztergom, som ligger ungefär 50 kilometer nordväst om Budapest, är en av de äldsta städerna i Ungern. Den medeltida staden ligger
under dagens stad. En del arkeologer tror att åtminstone en del av området har varit bebott sedan slutet av istiden för så där 20.000 år
sedan. Kelterna lär ha varit de första att bosätta sig i regionen, någonstans runt 350 f Kr.

Esztergom var Ungerns huvudstad från 900-talet fram till mitten av 1200-talet, när kung Béla IV flyttade huvudstaden till Buda. Staden
är fortfarande säte för den främste ärkebiskopen i Ungern och dessutom för Ungerns författningsdomstol. 31.000 invånare bor där.
Staden ligger på Donaus högra strand, med den slovakiska staden Štúrovo på andra sidan. Bron över Donau förstördes under andra
världskriget och återuppbyggdes inte förrän 2006.

Researrangörerna ordnade som vanligt med en kunnig lokalguide och transport, men den här gången åkte vi på ett lite annorlunda sätt
och det var ju trevligt som omväxling. I rasande fart gick det upp till katedralen:

 

Tåget – och några resenärer  

 Basilikan i Esztergom

Ärkebiskopen József Mindszenty, 1892–1975, hör till dem som har fått sin sista vila i basilikan. Han var ungerska kyrkans primas
1945–74 och tidigt starkt politiskt engagerad, vilket ledde till konflikter med makthavarna 1919 och 1944. För sitt motstånd mot
kommunistregimen arresterades han 1948 och dömdes till livstids fängelse. Han befriades under revolten 1956 och flydde sedan
den slagits ned till USA:s ambassad i Budapest. Mindszentys okuvliga motstånd gentemot kommunistregimen hade stor symbolisk
betydelse, såväl inom landet som internationellt. Först 1971 fick han fri lejd ur landet och bosatte sig då i Wien, där han 1974
publicerade sina memoarer.

Basilikans dom har 12 fönster , som vilar 100 m högt från botten av kryptan. Insidan av basilikan har en yta på 5.600 m2.

Där finns en magnifik altartavla som skildrar
Jungru Marias himmelsfärd av Michelangelo Grigoletti. Det är världens största altartavla
på en duk, 13 x 6,5 m.

   


Domens inre höjd är 71,5 m   Diametern är imponerande 33,5 m. 12 fönster i domen.


Katedralens magnifika orgeln konstruerades ursprungligen 1856 men en utökning av antalet pipor pågår.

Nedanstående bild tog jag från basilikan. Ner till vänster är Esztergom-Víziváros (Watertown) kyrkan och Maria Valeria Bron,
som förstördes av tyskarna 1945 och återuppbyggdes 2001. M/S Bethoven syns vid kajen.
Bron fick namn efter Maria Valeria, det yngsta barnet till kejsar Franz Josef och kejsarinnan Elisabeth av Österrike. Franz Josef hade
blivit kejsare 1848 och kom att sitta på tronen i 68 år, till 1916. Han blev den siste monarken av Habsburgska ätten av någon betydelse.
Inte många monarker råkade ut för så många olyckor, personliga och andra, som han. Han blev kung av Ungern 1867, då den s.k.
Donaumonarkin bildades.. Han gifte sig 24 år gammal med den underbart vackra, 17-åriga hertiginnan Elisabeth av Bavaria, men
äktenskapet blev olyckligt. De fick 4 döttrar och en son. Den första dottern dog endast 3 år gammal, men det skulle komma fler
familjetragedier:

Frans Josefs bror, Maximilian, blev president i Mexico men arkebuserades 1867.
Den ende sonen och tronföljaren, Rudolf, begick självmord (?) i Mayerling 1889.
Hans egen gemål, Elizabet mördades på en promenad i Geneve den 10 september 1898 av en italiensk anarkist.
Brorsonen Franz Ferdinand, som blev tronföljare när Rudolf dött, och hans gemål mördades i Sarajevo 28 juni 1914, vilket blev den
tändande gnistan till 1:a världskriget.

Äktenskapet knakade i fogade med paret fick ändå 1868 sitt fjärde barn, dottern Maria Valeria. Hon blev en symbolisk gåva till Ungern,
som året dessförinnan hade anslutits till Österrike.
Kejsarinnan Elisabeth var redan tidigare omåttligt populär i Ungern – den här
gesten minskade inte populariteten.

Den här kvällen blev det galamiddag ombord. Maten var förstklassig vid varenda måltid och med sådan mat – och mycket sådan mat –
men föga motion, så är det lätt att inse att midjemåttet blev lidande.
Dagarna började med en rejäl frukost och redan från början kunde vi konstatera att t.o.m kaffet var gott. Förmifddagarna ägnades åt
sightseeing i olika städer, men lunchen ombord – 3 rätter – missade vi inte. Eftermiddagarna var fartyget på väg, och vi kunde ta igen
oss på soldäcket. Vackert, soligt väder hade vi alla dagar utom en. I Budapest regnade det på morgonen, men när vi skull ge oss ut
upphörde regnet. Middagarna – 3 eller 4 rätter – intogs kl 19, och därefter var det dans, frågesport eller musik i salongen. Vin, öl eller
mineralvatten serverades utan extra kostnad. Nåja, priset var tilltaget för att täcka även sådant, så nog betalade vi för det.


            
Några av serveringspersonalen Kapten presenterar sig själv, Chefkocken och två hovmästarinnor.

M/S Beethoven är ett franskt fartyg. Befälhavaren och övrigt befäl var fransmän, medan besättningen i övrigt till stor del var ungrare.
Alla, utan undantag, var vänliga, hjälpsamma och så vitt vi kunde se mycket duktiga på sina resp. områden.

Matsalen på M/S Beethoven

Galamiddagens meny såg ut så här:

       

     Foie Gras de Canard                                 Carré de Veau rõti entier à l’Estragon

                                                                     
                                                                Omelette Norvégienne flambée  au Grand Marnier  
 
Textruta: Feuillté au Maroilles, Mesclun de Salade
 
En osträtt, som jag tyvärr saknar bild på
Medan vi åt gott stävade M/S Beethoven västerut mot Wien.

Wien, Wien nur Du allein

Ja, nu fanns bara Wien kvar på listan med städer att besöka. Visst hade vi hunnit se en del, när vi strövade omkring vid ankomsten
från Sverige, men nu skulle det bli mer. En buss och en duktig guide hjälpte oss med det.

Från vår kajplats vid Handelskai var det inte långt till Pratern mellan Donau och Donau-kanalen. Det är ett stort rekreationsområde
med både anlagda parker och mera skogsliknande områden. Där finns idrottsanläggningar och i det nordvästra hörnet nöjesfältet
Volksprater. Där, längs Hauptallé, kantad av hundraåriga kastanjer, flanerar man än idag på helgerna och visar upp sig och ser på folk.
Vid Hauptallés början, Praterstern, ligger tivolit med det berömda pariserhjulet Riesenrad (430 ton, 65 m hög) där Orson Welles i
filmen Den tredje mannen håller hemliga samtal utan risk att höras av andra.
Pratern var från början ett kungligt område men uppläts för allmänheten 1776.

Vi passerade Karlsplatz med Karlskirche, en kyrka med en egen historia:
1713 drabbades Wien av pesten. Kejsaren, Karl VI lovade Gud att om pesten försvann skulle han uttrycka sin tacksamhet genom att
bygga en kyrka. Kejsaren bönfölls och byggandet inleddes 1715 under ledning av den berömde arkitekten Johann Bernard Fischer von
Erlach. Denne dog 1723, varvid hans son, Joseph Emanuel, tog över och Karlskyrkan stod färdig.1737. Fischer von Erlach utförde också
bl.a. biblioteket i Hofburg i Wien samt påbörjade ett projekt för slottet Schönbrunn.

Karlskirche   

Från Karlsplatz var det inte långt till barockslottsanläggningen Schloss Belvedere nära Wiens historiska centrum. Den utformades av
den andre av de stora Wienarkitekterna, Johann Lukas von Hildebrandt (1668–1745), åt prins Eugen av Savojen (1663–1736). Övre Belvedere
och Nedre Belvedere bildar tillsammans med den sammanhållande parkanläggningen en arkitektonisk, vacker helhet.

                                                                      

Övre Belvedere Nedre Belveder

I slottet bodde tronföljaren Franz Ferdinand med sin gemål, Sophie Gräfin Chotek, innan de mördades i Sarajevo 1914. Men även efter
Habsburgarnas tid var Belvedere vittne till stora statshändelser. Knappast någon glömmer den 15:e maj 1955, när Leopold Figl, som då
var utrikesminister, från Belvederes balkong förkunnade: "Österrike är fritt!" efter att stats-fördraget hade undertecknats. Tio långa år
av de allierades ockupation var äntligen över.
Ännu idag används Belvedere  för representation vid speciellt högtidliga tillfällen.

Från Karlsplatz åkte vi på Kärntner strasse och passerade Ringen, en inre ringväg, som omsluter det centrala Wien och omges av många
historiska byggnader. Just vid korsningen ligger Statsoper, en av världens absolut ledande operahus. Wienarna var missnöjda med bygget,
som ansågs alltför anspråkslöst! Detta resulterade i att arkitekten Eduard van der Nüll begick självmord innan operabyggnaden färdigställts
 och arkitekten August avled av en hjärtattack tio veckor senare. Operan öppnade emellertid den 25 maj 1869 med Mozarts Don Giovanni.

Den nya ordningen efter annekteringen 1938 (Anschluss) firades med Beethovens Fidelio och med Hermann Göring i hederslogen och när
den tyska nationalsången spelades reste sig alla i salongen och gjorde Hitlerhälsningen.
I operans orkester var andelen medlemar i nazistpartiet ovanligt stort. 92 misshagliga sångare, musiker och andra på operan (mest judar)
avskedades, vilket gjorde att man inte kunde sätta upp större operor på ett helt år. Bland annat fick en opera av Hitlers favoritkompositör
Wagner strykas från repertoaren.

Den 30 juni 1944 gavs den säsongens sista föreställning, vilket lämpligt nog blev Wagners Ragnarök. Eftersom kriget befann sig i ett
slutskede blev det också den sista föreställningen i den gamla byggnaden. Den 12 mars 1945 föll bomberna som förstörde operahuset.
Framsidan av huset och foajéerna förblev oskadade men scen och salong förstördes helt. Dessutom gick kulisser till 120 operaverk och
150 000 kostymer förlorade. Året därpå bestämdes att huset i görligaste mån skulle rekonstrueras till sitt ursprungliga skick. Den nya
salongen rymmer numera 2 100 personer, varav 567 ståplatser, som fortfarande bara kostar några euro. De flesta ståplatserna finns precis
bakom parketten och har utmärkt sikt.
Medan ombyggnaden pågick spelade man på Theater an der Wien. När Birgit Nilsson debuterade i Wien 1954 skedde det på just den teatern.

Karl Bohm blev den förste chefen för Wienoperan, när den äntligen kunde öppna den 5 november 1955 med en föreställning av Beethovens
Fidelio. Efter föreställningen förflyttade sig orkestern ut på operans balkong och spelade där ouvertyren för över 100.000 wienare med
glädjetårar i ögonen, som samlats utanför operan för glädjas över återinvigningen av sin älskade opera.

Herbert von Karajan efterträdde Karl Bohm redan 1956 och lyckades hålla sig kvar i chefsstolen i åtta år. Det var tack vare honom som
Wienoperan nådde sitt oerhört goda rykte som ett av världens ledande operahus. Unikt för Wienoperan är att varje föreställning recenseras
i publikationen Der Merker. Det är väldigt uppriktiga recensioner både när det gäller positiva och negativa omdömen. T.ex. "I tisdags sjöng
herr X Manrico i Trubaduren, det borde han inte ha gjort!

En gammal tradition är Operabalen, som äger rum i mitten av februari varje år. Då kan de rika familjerna "köpa" en loge för närmare 150 000 kr
för kvällen och låta sina döttrar debutera i sällskapslivet. Frackklädda unga män eskorterar de vitklädda unga flickorna in på scenen och
salongen, som går i vitt, eftersom stolarna är borttagna, för att tråda wienervalsen efter alla konstens regler.

På hörnet på andra sidan Kärntnerstrasse ligger Hotel Sacher, berömt för sin Sachertorte, som jag själv är föga förtjust i.
Kärntnerstrasse, som leder rakt fram till Stefansdomen, är den populäraste affärsgatan i Wien med priser som inte är lika svindlande höga
som motsvarande i Graben.

Ringen vid Operan heter förstås Opernring. Hundra meter till vänster finns Burgring. Därifrån leder den långa Mariahilferstrasser och från
den leder en brant, smal gata, också med ett lustigt namn, Himmelpfortgasse, men som kanske ändå inte leder dit namnet antyder.

Vid Burgring finns på vänster sida Theresienplatz med sin 6 m höga staty av kejsarinnan Maria Theresia och på ömse sidor om henne det
Konsthistoriska muséet resp. det Naturhistoria muséet. Till det yttre är de kopior av varandra

 
Kunsthistorisches museum Maria Theresia Denkmal Naturhistorisches Museum

På andra sidan Burgring finner vi Hofburg, som från 1438 till 1806 var säte för kungar och kejsare av det Tysk-romerska riket och
därefter
för den österrikiske kejsaren fram till 1918. Idag är Hofburg det officiella sätet för Österrikes president. Det var Habsburgarnas
huvudsakliga vinterbostad, medan Schönbrunn utanför staden var sommarbostaden.
I Hofburg finns i dag det kejserliga biblioteket (Hofbibliothek, numera Prunksaal), skattkammaren med riksregalierna),
nationalteatern
(Burgtheater) och Spanska ridskolan.

Vid Karl Lueger Ring passerade vi Parlamentet, Universitetet och Burgtheater::

 
Parlament                                                                                                  Universitetet

 
 Burgtheater

Naturligtvis måste vi också se Schönbrunn.

Schönbrunn är sedan 1960-talet den sevärdhet i Wien som har flest besökare, och självfallet måste vi också dit. Namnet kommer av
ett citat som tilldelats kejsaren Matthias "Welch' schöner Brunn“. Från den källa han då såg byggdes en vattenledning för dricksvatten
till hovet, vilket 1642 ledde till att man planterade träd där, och 1687 gav Leopold I sin tronarvinge Josef I ett uppdrag att låta bygga ett
representativt nybygge. Johann Bernhard Fischer von Erlach kom med ett pompöst förslag som skulle överträffa Versailles, men
förslaget kunde inte finansieras. Arkitekten fick i stället ägna sig åt Karlskirche.

 Det blev Maria Teresia som började använda det som kejserligt sommarresidens, vilket Schönbrunn fortsatte att vara till 1918. Hon lät
1743-1749 hovarkitekten Nikolaus von Pacassi bygga om och bygga ut. Under denna tid kom också det mesta av inredningen,  ett
ypperligt exempel på österrikisk rokoko. Vid sidan av slottet befinner sig också slottsteatern som öppnades 1747 där bl.a. Joseph Haydn
och Wolfgang Amadeus Mozart uppträdde.
Det blev alltså ett sommarslott för den kejserliga ätten Habsburg. De mest bekanta som bott där, utöver  kejsarinnan Maria Theresia, och
hennes 12 barn, är kejsarparet Frans Josef och hans gemål, Elisabeth, torde vara Ärkehertigen (kronprinsen) Frans Ferdinand , som
mördades i Sarajevo den 28 juni 1914. Mordet ledde till första världskriget, och kejsardömets fall. Napoleon I:s son, Napoleon II, tillbringade
en något tragisk barndom här efter faderns fängslande. Det var också på Schönbrunn, närmare bestämt i ena festsalen, som en femårig
pojke från Salzburg, Wolfgang Amadeus Mozart, höll sin första konsert.
1996 blev slottet och den tillhörande trädgården upptaget på Unescos världskulturarvslista.

Schönbrunn. Framför slottet liksom vid Stefansdomen och andra turistställen i Wien står de hästdragna vagnarna och deras kusk –”Fiaker”
som mer än gärna gör en rundtur med oss. För en rätt så väl tilltagen penning.

 
A echter Weana Fiaka
is' stolz auf sein'n Stand,
mia hab'n a an Charakter,
zeig'n euch gern Stadt und Land.
Das schöne Burgtheater und d' alten Kaiserwagen.
Die Kaiserstadt viel schönes hat, da kann ma' ruhig sag'n
A von der Stadt zum Prater
brauch i nur kurze Zeit, da schiaß'n's immer nur so hin,
es geht nur allweil tropp, tropp, tropp,
und durch die Prater Hauptallee geht's bisserl mit Routin,
weil d' Rapp'n spur'n zum Lusthaus hin,
dort is a Pause drin.

och …A Kutscher kann a jeder wer'n, aber fahr'n, das können's nur in Wean. 
“En kusk, det kan vem som helst vara, men en Fiaker, det är man bara i Wien.

Sången – Wiener Fiaker Lied – sjunger väl inte kuskarna, nej, den hör hemma i vinstugorna i Grinzing (eller i Sievering eller Nussdorf),
där Heurigen serveras. ”Heurigen‘ betyder egentligen ”ungt vin ”. Ibland har vinet inte ens jäst klart. Det är mest en grumlig, söt druvsaft.
Men man behöver inte oroa sig. Det finns gott om äkta vara i en autentisk Heuriger. Ett sätt att avgöra om man serverar äkta viner, är att
leta efter grankvistar utanför på dörren. Det indikerar att anläggningen är öppen och att man kan vara säker på att få äkta wienskt ungvin.
Det dör med  ”äkta” har i över 250 år definierats i lag. Varje producent som förr ville servera sitt eget vin på plats kunde göra det och
betalade då lite skatt.

I var och en av de här lokalerna kan besökaren ta ett glas vin, en korv och annat, och lyssna på traditionella sånger från en färgrikt klädd
underhållare.

Medan man smuttar får man chans till pratstund med lokalbefolkningen, eftersom Heurigen är populärt inte bara bland turister utan även
bland folk som har levt hela sitt liv i Wien. Den vänliga atmosfären backas förmodligen upp extra av det goda vinet.

Inget besök i Wien är egentligen komplett utan ett besök vid en Heurigen eller vintaverna. Jag har besökt dem massor av gånger, men den
gången medger tyvärr inte vår tidsplan det. Vi får trösta oss med att lyssna på de trevliga sångerna på CD.

Nu får det vara nog, åtminstone för den här gången. Kanske kommer jag ihåg något mer som borde ha varit med. Vem vet…………?

I vilket fall som helst har det varit en underbar resa. Något brukar man ju ha att klaga över men inte den här gången. Kanske skulle en
resa vidare på Donau ända till Svarta havet vara något att tänka på?

Sollentuna i maj/juni 2012